Tjenixen

Som de flesta av mina vänner vet, så har jag väldigt kreativa drömmar. Men däremot inatt så var jag med om en dröm som jag aldrid, aldrig, aldrig haft tidigare till vilken liknelse som helst. Det var så sjukt verkligt och jag kände all smärta som ingick i den. Orkar inte ta precis allt i detalj, men ska försöka. Först gick vi på gator i 1940-talets miljö då det var mycket krig. Det var lite dimmigt och byggnaderna var riktigt skitiga och förstörda. Överallt stod det japanska soldater och man fick inte gå på gatorna, men vart vi än skulle gå in, i trapphus och sånt, satt det fullt med japanska snuskgubbar. Till slut fick Josse syn på en dörringång så jag, Josse och Vicky gick upp. Sen förklarar Josse att vi kommer dö så istället för att lida, ska vi ta självmord. Jag hinner inte tänka så mycket så jag hoppar ner för ett sjukt högt höghus. Jag blundar och känner vinden, sen marken. Jag känner en brännande känsla i benen och ser ett ljus. Jag tänkte verkligen att nu är jag död, och helt seriöst så kändes det som på RIKTIGT! Därefter pratar jag med någon, sen helt plötsligt vaknar jag upp ur min säng. Ser kompisar, klasskamrater sitta i mitt kök och prata. Jag springer omkring och skriker att jag är död och gråter. Hampus säger att han dog av nån sjukdom och att vi samlades där. Sen skrattar dom och jag fattar ingenting!? Då berättar Josse att vi aldrig hoppade på riktigt, eftersom vi blivit drogad. Min första tanke är WTFFF!!!! Jag gråter fortfarande, av ilska. Sen frågar jag hur länge jag sovit och hade tydligen gjort det väldigt länge. Jag skickar sms till Erik tusen gånger men får inget svar, och under tiden jag hade legat i koma hade jag blivit tillsammans med Linus. Jag trodde att Erik inte ville snacka med mig nå mer eftersom jag inte hade hört av mig till honom på så länge, så han svarade aldrig.. Jag vaknade upp (på riktigt nu då) och grät fortfarande, även då jag var vaken. Sen somnade jag om och då var det Frans som låg i min säng istället och som jag kramade om och pussade på kinden. Jag tänkte för mig själv, Vad fan gör jag? Då får jag tillbaka ett sms från Erik, och han var inte alls sur. Då tänkte jag, vadfan ska jag säga att Frans är här? så jag pratade med Erik och han sa bara okej typ. Ah helt sjukt, sen fick jag inte va med Erik till slut, utan Frans var den som låg kvar i min säng :'/ ush.. Men helt ärligt så när jag landade och såg ljuset.. JAG MÅSTE HA FÅTTNÅ HJÄRTSTOPP I SÖMNEN OCH DÖTT I NÅGRA SEKUNDER PÅ RIKTIGT!!! var i chock hela morgonen men nu är det bättre.

Jag längtar verkligen till halv tio ikväll. Har aldrig längtat så mycket efter dig Erik.