varför kan man inte ha någon som bestämmer åt en?

Hela mitt huvudet sprängs snart.

Det är snart studenten, kan ni förstå det? Det kan inte jag! Har köpt klänningar som ska användas under denna tid, men det behövs säkerligen fler. För jag iallafall, tror att det kommer användas flitigt. Tänk alla fester, ska man gå på alla?

Men jag gruvar mig främst för själva pluggandet nu. Trodde verkligen att lovet skulle hjälpa mig att koppla bort skolan. Men det blev tvärtom. Kanske för att lovet gick alldeles för fort, det röstar jag på.

Vad händer efter studenten? Jag vill verkligen ha ett jobb och jag lovar, att till veckan ska jag bannemig fixa mitt cv ännu bättre och skriva ut tusen ex. för att sedan gå på alla affärer och cafeér i hela huvudstaden. Låter inte det bra? Men sedan då, vart ska jag bo? Ska jag bo ensam i en liten lägenhet i andra hand. Sen då? När det "kontraktet" är slut och jag inte hittar en annan lägenhet, vad händer då? Tusen tankar och inga svar. Då är det jobbigt för hjärnan att må bra.

Helst av allt vill jag vara en liten sim-gubbe som någon annan kan styra. Välja vilken väg jag ska gå och bestämma vad jag ska tycka. Vad ska jag tycka? Vad vill jag göra? Vem vill jag vara med? Vad ska jag offra? Ska jag flytta eller ska jag stanna? Vad har jag att stanna kvar till? Mamma&pappa? Jobb? Vänner?

Så som jag känner nu; Nathalie! Stanna upp för tre sekunder och tänk vad DU vill. VILL DU flytta eller VILL DU stanna kvar i sketna hålan och städa för resten av livet inne på H&M? Eller vill du göra det du är bäst på, att hitta på nya äventyr? Det låter lockande, inte sant? - JO!! Klart jag vill men har jag möjligheten?

Kanske just det jag söker efter - Möjligheten att göra det jag vill. Finns den eller finns den inte?