Ibland önskar jag att jag var bra på något.

Om jag ska svara på frågor som, "vad gör du på fritiden" eller "Nämn något du är duktig på" står det still i mitt huvud. Jag är ingen speciell, inte unik. Jag kan inte sjunga, inte måla, inte något kreativt över huvudtaget. Det är så fruktansvärt frustrerande. Vad ser folk hos mig som inte har några intressen? Nej! Jag har verkligen inga intressen överhuvudtaget. Eller kan man sammanfatta intressen som något man intresserar sig för?

Står intressen för något man intresserar sig för?

Isåfall hänger jag med. Ja, det jag intresserar mig för är.. Ingenting! Eller självklart mina nära och kära. Och mig själv. Jag vill alltid sätta mig själv före allting, men det går aldrig något vidare. Kanske beror det på att jag växt ifrån mitt ego. Kanske inte.

Men över till ämnet. Intressen.

Jag vet inte ens vad jag vill vara intresserad av. Just nu önskar jag att det fanns intresse inom mig att orka gå klart skolan, göra läxor. Men inte ens det fungerar. Eftersom jag just nu inte har "intressen" så sitter jag oftast bara hemma. Hemma framför tvn. Känner mig som världens offer som inte gör någonting på dagarna. Men jag trivs ju, så då borde jag få göra det också.

Jag gillar att vara ensam. Jag hör sällan av mig till mina vänner eftersom jag är så van att vara just det, ensam. Förstår om många tycker illa om det. Jag vill att dem ska höra av sig till mig, inte jag. Det har bara blivit så och det är inte för att jag vill vara ensam hela tiden, såklart. Men när jag är ensam har jag tid för mig själv. Att ta en promenad, se vad jag vill på tv, ligga i min säng och bara njuta av livet, äta en chokladbit för att det är det godaste som finns, enligt mig. Jag gillar att vara ensam, just för att det är skönt att inte behöver lyssna till någon annan hela tiden.