Jag har en vän som heter Anna. Det är en av de finaste människorna på denna planet. Jag blir lite tom nästan när jag ska skriva här nu. Det finns så mycket jag vill säga men det blir så svårt. Hon är iallafall en vän som vet hur jag är. Att jag är dålig på att höra av mig, att jag är dålig på att planera och att jag är lite av en ensamvarg. Men hon vet också att jag är bra på att lyssna, att vara snäll och bra på att finnas till hands. Nu när jag bor massvis med mil ifrån henne så kan det ibland kännas så kallt. Jag vill kunna sitta ner och göra ingenting med Anna, kunna ta en shoppingtur, dricka vin och snacka skit, bara göra spontana saker tillsammans med min goda vän.

Våra galna dagar. Vi har varit med om det mesta och jag vill att du ska veta att jag uppskattar dig så fruktansvärt mycket och att jag alltid kommer finnas vid din sida. Låter lite klyschigt men det är precis så jag känner. Du har en varm personlighet, otrolig utstrålning och är en sån kämpe. Du har sån otur med alla sjukdomar hit och dit och jag förstår inte hur du ändå orkar vara så fantastisk! Tack för allt.