Jag har bestämt mig nu! Det är egentligen inget lätt val, men det är något som måste göras. Jag känner ju själv att det redan har påbörjats. Nu pratar jag inte om graviditet, det lät precis som så ha ha. Men iallafall så tycker jag att jag borde följa det som känns bäst för mig. Eller hur?

Egentligen borde det inte vara ett svårt beslut, men det handlar ju om så många. Men förr eller senare är det över och då kommer jag ha glömt alltihop. Varför ska man alltid bära nån slags beslutsångest över allt? Herregud det är väl bara att släppa taget om något någon gång. Jag vet precis vad jag vill.

Jag har mina vänner och vet precis vilka som står mig närmst hjärtat. Jag har en absolut bästa vän som råkar vara min pojkvän men dessutom har jag så fina vänner så det finns inte! Men det räcker inte alltid. Jag har även en väldigt fin och omtänksam familj som bara växer i mina ögon trots att jag snart fått ingått i den i 19 år.

Men det är inte det jag ville tala om. Utan det finns ju mer än de närmsta vännerna och familjen. Jag har velat detta så länge men har aldrig tagit chansen till att få det gjort. Nu jävlar ska jag köra över beslutsångesten och bara strunta i allt och vad alla säger. Jag är så trött på allt. Egentligen, kan man lita på någon annan än sig själv? Jag tror inte det, inte till fullo. Tänk vad alla människor går och bär på! Spännande egentligen. Jag berättar inte ens häflten av mina tankar. Men iallafall, skiter i det nu.